Tankar om tiden som bara går...

Varför kan man inte stoppa tiden. Bara en kvart eller så, vända tillbaka när man gjort nåt dumt och inser det, liksom tänka till om.

Men det har nån tok sett till att göra omöjligt.
Inte är det regeringen, den vill vända tiden tillbaka, börjar med 1800-talet direkt. Industrialismens barndom då en brukspatron var en brukspatron och en arbetare stod med mössan i handen. Tiden då supandet slog nya rekord, tolvtimmars jobb för arbetaren och resten supa. Ett litet helvete för kvinnorna.

Men då glömmer moderaterna verkligheten! Då glömmer de att 1800-talet även var tiden för revolution, för nykterhetsivrare, för kvinnosakskvinnor och för friare tankar än världen sedan aldrig sett.

Då glömmer moderaterna att Marx tankar blev allmängods, att fransk-tyska kriget härjade, att Karl-Johanssvampen blev finmat och att Sverige förlorade Fiuland.

Då glömmer moderaterna varför de är ett konservativt och i grunden reaktionärt parti.

Det förekommer friseringar också av den moderata historien. En av dem är att högerpartiet bidrog till allmän rösträtt. Ett annat att partiet är ett arbetarparti. Möjligen ur aspekten att alla ska jobba livet ur sig medan  bara de redan rika ska njuta frukterna...

Friherre Bildt är ett tydligt exempel på detta...

Nå tiden går ändå, och hela tiden framåt, mot det som ännu inte varit fast vi tycker att visst känner vi igen fiolerna, fast de är inte ens fioler utan mer sofistikerade elektroniska ljudverktyg varav elguran torde vara den ålderdomligaste...

Här i Malmö finns en symfoniorkester som går på ett slags lågvarv. Däremot byggs ett nästan gigantiskt konserthus. Sån är tiden, ytan och förpackningen blir viktigare än innehållet. Hur jag ser ut blir viktigare än vad jag tänker, hur musklerna bullar sig viktigare än förmågan att lösa problem eller vara empatisk, denna mänskligt unika förmåga...

Vad vill vi då säga, undrar ni. Vilka tankar om om vill jag förmedla?
Kanske inga alls, kanske bara bjuda på litet småtrevlig läsning till frukosten? En mycket liten essä, eller en alltför lång drapa på Facebook? Vem vet, ni får själva bestämma. Det enda jag som skribent inte kan göra är att styra dina tankar... Tänk om om!!!

Tankar idag...

Livet går sin gilla gång. Hur kunde det vara på annat sätt? Idag är just idag, i morron är det igår, och om nån vecka blir det svårt att veta exakt vad jag gjorde idag.

Ändå har jag fixat och donat litet. Handlat t.ex. Och gått Svanterundan. Och bäddat. Och diskat undan i köket.
Och tittat litet på teve och lyssnat betydligt mer på radio. Men gitarren hänger ospelad på väggen.

Hur i helsicke funkar USA, tänker jag. Obama har ett helt juste case med sin sjukförsäkring. Borde inte vara nåt problem, inte i nån annan stat jag känner till, inte i den verkliga världen.
Men i USA kan en så självklar sak som sjukförsäkring reta de rikaste, de girigaste, de som inte vill betala ett cent till det gemensamma som vi kallar samhälle.
 Däremot har dessa inget emot att bomba fattiga länder runt om i världen. Det kostar, vapen är inte billiga, inte soldater heller. Men sina egna sjuka kan landet inte ta hand om. Uselt.

Lika uselt är det att dels stödja Saudiarabien, dels slåss mot de jihadister som samma Saudiarabien stöder. Saudierna bedriver sin rövarpolitik som en gång gjorde dem till oljekungar med målet att ta över hela Mellanöstern.

Samtidigt stöder USA Israel vars förtryck av Palestinier känns närmast löjligt, räddhågat, fegt och ytterst rent rasistiskt.

Nå, det är ett elände med världen. Putin drar Ryssland in i något slags nyfascism, Ungern driver allt djupare in i samma fälla, Grekland är inte längre demokratins källa, Frankrike inte revolutionens moder och Italien en enda röra.
Jag har ändå inte skrivit om Spanien, ett land vars norra baskiska delar känns mer hoppfulla än många andra...

Sen är det Österrrike, denna gamla kejsarnation, Europas kulturcentrum, wienervalsens och wienerkorvens födelseland.
Men rasismen smyger runt hörnen, upprättelsen av det gamla kejsardömet lurar i Donauvassen, Ungerns exempel smittar i gamla traditionella tankefåror..

Europa är stadd i snabb förändring, till det bättre och till det sämre... Men EU finns nu. EU kommer inte att acceptera att Europa förfaller till trettitalets splittring av nationer och regioner. Hoppas jag!