Tankar om tiden som bara går...

Varför kan man inte stoppa tiden. Bara en kvart eller så, vända tillbaka när man gjort nåt dumt och inser det, liksom tänka till om.

Men det har nån tok sett till att göra omöjligt.
Inte är det regeringen, den vill vända tiden tillbaka, börjar med 1800-talet direkt. Industrialismens barndom då en brukspatron var en brukspatron och en arbetare stod med mössan i handen. Tiden då supandet slog nya rekord, tolvtimmars jobb för arbetaren och resten supa. Ett litet helvete för kvinnorna.

Men då glömmer moderaterna verkligheten! Då glömmer de att 1800-talet även var tiden för revolution, för nykterhetsivrare, för kvinnosakskvinnor och för friare tankar än världen sedan aldrig sett.

Då glömmer moderaterna att Marx tankar blev allmängods, att fransk-tyska kriget härjade, att Karl-Johanssvampen blev finmat och att Sverige förlorade Fiuland.

Då glömmer moderaterna varför de är ett konservativt och i grunden reaktionärt parti.

Det förekommer friseringar också av den moderata historien. En av dem är att högerpartiet bidrog till allmän rösträtt. Ett annat att partiet är ett arbetarparti. Möjligen ur aspekten att alla ska jobba livet ur sig medan  bara de redan rika ska njuta frukterna...

Friherre Bildt är ett tydligt exempel på detta...

Nå tiden går ändå, och hela tiden framåt, mot det som ännu inte varit fast vi tycker att visst känner vi igen fiolerna, fast de är inte ens fioler utan mer sofistikerade elektroniska ljudverktyg varav elguran torde vara den ålderdomligaste...

Här i Malmö finns en symfoniorkester som går på ett slags lågvarv. Däremot byggs ett nästan gigantiskt konserthus. Sån är tiden, ytan och förpackningen blir viktigare än innehållet. Hur jag ser ut blir viktigare än vad jag tänker, hur musklerna bullar sig viktigare än förmågan att lösa problem eller vara empatisk, denna mänskligt unika förmåga...

Vad vill vi då säga, undrar ni. Vilka tankar om om vill jag förmedla?
Kanske inga alls, kanske bara bjuda på litet småtrevlig läsning till frukosten? En mycket liten essä, eller en alltför lång drapa på Facebook? Vem vet, ni får själva bestämma. Det enda jag som skribent inte kan göra är att styra dina tankar... Tänk om om!!!